Dag 12 | Gorhi-terrelj

Idag startade vi tidigit fran Ulan Bator. Vi var extremt glada over att finna en klar bla himmel over staden. Tro det eller ej, men vi alla tyckte att staden blev sa mycket finare och ljusare.

Vi startade farden som gick mot en nationalpark, genom grusvagar akte vi i ungefar i en timme. Vagarna ar sa sma och daliga med det gar ratt sa bra. Vi forsoker alla ta fina bilder genom fonstret men det blir sa skakiga av alla halen att det blir mest sudd. Man maste ju forsoka…

Vi hade blivit informerade om att boendet skulle vara valdigt spartansk. Med erfarenheterna efter koldnatten vid bajkal sjon sa hade vi nog alla sjukt mycket klader pa oss. Jag har nog aldrig haft sa mycket klader pa i mitt liv. Mottot, jag skall inte frysa.

Talten var sa fina. Insidan var rosa med klar oranga mobler som ar fint dekorerade. Mitt i taltet finns en vedeldad spis som ger mycket varme. Det finns aven ett litet bord. Eftersom vadret ar super fint med klar himmel sa vantar de en kall natt vilket betyder att det kommer en person och eldar hos oss. En klockan 12, nasta klockan 3 och klockan 6 pa morgonen.

Vi ar omgardade av hoga berg, vara talt ligger pa en kulle som sluttar brant ner mot en vag. Vi har tre hunder som har ett sjukt stort territorie, trots att vagen ligger ca 500 m bort sa satte de ivag i full karriar nar de sag tva hundar pa vagen.

Detta ar dagen som emma har langtat till. Dagen da vi skulle fa rida. Jag sa att jag kan tanka mig att rida en stund men nar det val kom till kritan sa fick vi alla hanga pa en 1,5 timme lang runda i terrangen. Detta ar nagot s0m jag aldrig skulle ha gjort hemma. Hastarna kom i full gallop mot oss dar vi stod och vantade och jag tyckte att det var ratt sa laskigt. Men pahejad av alla och framfor allt att pappa hoppade upp pa en hast sa kunde inte jag fega ut. Det var atminstone 40 ar sedan han satt pa en hast. Det var verkligen kul, vi red langs sma raviner, men for mig var de tillrackligt djupa och jag trodde nog att jag skulle do nar vi faktiskt skulle rida ner i en och sedan upp. Vara mongolska foljeslagare fick heja pa vara hastar genom att saga tjoo, det later typ som om man nyser. Fast det hjalpte inte nar jag sa tjoo. Jag hade val inte den ratt klangen.

Efter 1,5 timme sa red vi mot mongolernas taltlager och blev inbjudna till deras talt. Och mycket riktigt sa blev vi bjunda pa national drycken, te som ar gjort pa….just det hastmjolk. Njae, jag drack upp min portion och sa artigt nej till en till. Det kommer inte att bli min favorit dryck och jag lovar att jag inte skall ta hem nagot till er.

Hast mjolken ar det som galler nu. Det finns for lite gras for korna att ata sa de producerar ingen mjolk sa kalvar och och kor har det svart just nu. Om 3 dagar skulle de packa ihop sitt vinter lager och flyttar ner mot battre marker. Det ar ett otroligt svart och hart liv att leva som en nomad. Det ar otroligt spannande att fa se deras hem och dela en liten bit av deras liv.

Maten ar riktigt god. Vi at de godaste dumplingarna i varlden, Grona dorren i London (sandra du vet) skulle kunna lagga ner om de hade smakat dessa. I ovrigt sa ar det mycket rotfrukter som galler. Naturligtvis kott och ris. Allt har smakat super.

Nu har formodligen morfar varmt upp taltet, sa det ar bara for oss att saga godnatt.

Det drojer nog innan nasta inlagg. Da kanske med bilder igen. MMS tycks inte fungera har.

En reaktion till “Dag 12 | Gorhi-terrelj

  1. Hej! Tänkte bara lämna ett litet livstecken härifrån o berätta att Skåne ligger kvar! 🙂 Soligt har vi haft det också, nu när ni har legat och halvt fryst ihjäl i det sibiriska landskapet, hehe.

    Låter som ett jäkla äventyr det här – jag är inne och kollar bloggen varje dag. Har tänkt några gånger att ni är helgalna som lägger semesterpengen på ett sånt här projekt, när man kan ligga på en strand i Thailand och sippa paraplydrinkar. Men det är ju å andra sidan inte en lika kul historia att berätta om när man blir sommarpratare i P3. 🙂

    Och nu när ni börjare närma er österligare breddgrader så känner jag den lilla avundssjukan över ert äventyr välla upp i mitt inre. Ser fram emot fler bilder – speciellt om det finns en bild av Åsa på hästen!

    Hoppas innerligt att ni har en utomordentligt strålande resa. Massor av kramar från Sandra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *