Dag 14 | Gobi öknen


Vi lämnade Ulan Bator tidigt på morgonen. Det är fascinerande hur en stads utseende kan förändras. På morgonen är gatorna tomma på folk och bilar. En timme senare är det med fara för ens liv att korsa en gata trots grönt ljus och en trafik polis mitt i gatan vevandes med båda armarna.

Vinden är hård och kall. Inte trodde jag att jag skulle stå och frysa på en perrong i Mongoliet och titta på snöklädda berg.

Nu bär det av mot Peking. Trots att staden är fylld av betonghus så skulle jag vilja komma tillbaka.

Första delen av tågresan slingrade sig längs berget som fortfarande var snöklädda efter snöfallet igår. När vi kommer en bit utanför centrum byts betoghusen ut mot tält. Ca 30% av befolkningen bor fortfarande i tält. Man kan se små områden med tält med hästar ocg hundar.

Ju längre upp vi kom destu kargare blev landskapet. Ingen av oss kan förstå hur djur och människor kan klara sig. Längs järnvägen kunde vi se bevis på detta eftersom vi kunde se många djurkadaver.

Varje gång vi passerar en station hoppar en stins ut på en plattform och börjar vifta. Det ser så kallt ut, men ut ska dem.
Vi ser många djur. De första vilda djuren, en typ av rådjur och förutom kor och hästar en massa kameler.

Ikväll så når vi Kina. Bilden ovan visar när emma och jag dricker varm hästmjölk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *